Ordklasser i klassen

Trion

Här är ett verk i tre delar. Blev inte alls som jag ville, men är nöjd ändå. Frågan är om det är klart eller inte...hur vet man sånt?

Värdet av processen.

Jag är kanske patetisk som fortsätter att skriva här när jag inte behöver men det är kul. Det hjälper mig på nåt sätt.
Idag skulle jag läst en vansinnigt tråkig text till ett seminarium imorgon, så jag målade istället. Det blev svindåligt. Fult, meningslöst och platt. Min enda tröst är att det kanske leder till nåt bra i en annan målning. Så har man processtänket så får det skrapa ihop spillrorna av det som jag en gång kallade självkänsla.
Inte konstigt att många konstnärer är galna eller missbrukare. Dricka sin själs plåster är ju trots allt rätt effektivt för stunden. Men väljer nog att gå ut i "vårsolen" istället.

2017

Gott nytt år!
Min för året första teckning blev klar precis. Jag skulle så gärna bli duktig på tusch men inser att det är en lång väg kvar, men dagens teckning blev jag riktigt nöjd med. Den får heta "Försöker för mycket".

Story-Qubes

Jag har ett tips. 
För några år sedan köpte jag Story-Qubes för att skapa berättelser med mina barn. I det lilla paketet finns nio tärningar med sex bilder på varje - 54 bilder totalt. I flera ämnen och absolut i bilden kan dessa användas som inspiration för en uppgift. Eleven kan slå 3-9 tärningar och skapa en bild utifrån dessa. Tre elever kan också välja tre bilder var och sedan skapar eleverna utefter samma nio tärningar. Det kan säkert skapa dynamiska bilder och dialoger i klassrummet. 
Kommer ni på andra bra förslag så tipsa gärna tillbaka!

Jag köpte mina på Akademibokhandeln, men har också funnits på Gekås. 

Trösklar

Det var ett tag sedan något hände på bloggen så jag dammade av en gammal pastellteckning för att pynta lite:) Såg just första avsnittet av Konstnärsdrömmar och fick feeling. Men har absolut ingen tid till att teckna eller måla denna helg. Det är ofta så. Även innan barnen så var konstnärande en lågprioriterad aktivitet. Tröskeln till att börja på en tavla var för stor. Ofta tecknade jag endast under dagarna efter nyår av någon anledning. Kursen som jag hela tiden ansett mer gör mig till en konstnär än till bildlärare har nog gett mig verktyg att slipa ner min egen och kanske även andras tröskel till att börja skapa. Det känns riktigt kul. 

Det är mycket nu:)

Efter en totalt uttömmande redovisning igår så vaknade jag och reflektioner från mina kreativa klasskamraters redovisningar började bubbla upp. Har dessutom satt mig för att läsa om bedömning. Såg precis på en video om detta på skolverkets hemsida och jag fick två idéer. 

1. Alla bilder som elever blir missnöjda med och inte vill ha med att göra ska samlas i en låda i klassrummet som sedan ska användas av alla i klassen i collageskapande. Någons skräp är den andras mästerverk!

2. Undervisning anser jag bör vara som en inbakad fläta. Man har tre ursprungstrådar som ska löpa genom undervisningen. Exempelvis begreppen som behövs för samtal om bilder, grunderna i några bildframställningstekniker och förhållningssätt till dialoger i klassrummet ect. Säg att det är trådarna/fundamentet som ska ge trygghet. Sedan väver man in nya hårstrån i flätan. De nya trådarna stärker de ursprungliga och de gamla behövs för att överhuvudtaget kunna fästa upp de nya. Här kan jag ha lite kritik mot min egen kurs. Jag hade tyckt om att fått begrepp initialt för att rota dessa inom mig under denna termin.

En annan sak som jag kom på är att jag svarade falskt på en fråga igår. Vad har varit jobbigt, tog det stopp någon gång? Jag svarade att det var filmen som var svårt. Men så är det ju inte. Texten var det som var svårt. Inte att skriva men att låta någon ta del av. Den blottar en extremt privat mask som jag är så van att bara visa i pyttesmå doser och med en väldigt utvald skara människor. Men en klasskamrat gjorde också ett sådant val. Hon la upp det riktigt obekväma några dagar och tog sedan bort det... Hmm, bra tänkte jag. Det kanske jag kan testa. Så här kommer texten som gav filmen:

Det blev för jobbigt. Den är borttagen.